Att vara med Blue just nu är en ynnest. 

 

Visst - lämningarna är svårare än vad dom var när Blue var tre (hämtningarna är hon superglad. Helst vill hon att pappa lämnar, mamma hämtar) hon kan ibland bli arg på ett annat sätt, och morgonen kan ta lite längre tid om hon inte är på humör. Ett vanligt barn helt enkelt. 

 

Men det är så mysigt med en snart fyraåring. Bara den här morgonen är ett exempel. Det är lördag. Vi vaknar till. Jag bäddar ner Blue i soffan med täcke och barnprogram. Hon ropar på mig emellanåt och hon kommer in och pussar på mig. Säger att hon älskar mig. Ser hur hon njuter lika mycket av gos som jag. Hon går till pappa och pussar och säger samma sak till honom. Vi går till köket och fixar lite frukost till henne. Jag serverar henne och hon vill ha en sked till den varma chokladen. Sen sitter hon och pärlar och myser. Jag tänder ljus då det fortsatt är aningen mörkt ute, gör mig en gokaffe och sätter mig med en bok. Så mycket gos och kärlek på en morgon. Det är fint det. Njuter av den tiden nu.