lou.blogg.se - BLUE VÅR 2024 ♡

27/6

Blue är just nu SUPERGO i form av ord av "Jag älskar dig" och gosig. Hon är glad och rolig och en superhärlig karaktär. Skrattar mycket & vill få andra att skratta. Säger roliga saker. Det är ofta vi tittar på varandra för att hon är så go. Hon kan sitta i sin egna värld & fixa och dona. Älskar dom sidorna. Hon är också SUPERJOBBIG i form av mer trots i ord. "Jag Vill inte" kommer starkt med ett stamp av foten och följs ofta av att hon går iväg och slänger igen dörren eller gråt. Och ibland tjatas det något otroligt. Det ska bli intressant om jag kan försöka minnas där vi är nu & se hur hon är om ett år innan semestern då. Ännu mer bestämd? Lugnare? Lika glad? Underbar är hon iaf.

5/6

Hon är så himla go & rolig. Pratet går i ett, tänk vad det kan vända från att man var lite orolig hur det skulle gå. "Mamma, mamma, mamma". Men så mycket kul. Kommer så mycket kärlej från henne. *Älskar dig mamma", säger hon ofta. Och häromdagen när vi satt i bilen satt jag och sjöng, då tittade hon bara på mig & log och så sa hon "mamma, jag gillar dig".

"Okej då" - så mysigt när man förklarar något typ att hon måste borsta tänderna.

"Oj då" - om hon tappar något eller om man råkar slå sig eller vad som helst. Följ alltid av:

"Ingen fara"

"En annan dag, okej" "Kommer strax, okej?"

Hör hon en bra låt "Jag gillar den här mamma"

*Jag är en stor tjej".

Hon har blivit mycket mer för pappa. Gosar & kramar, frågar vart han är om han försvinner. Det är fint att se. Man har mysiga bilturer till eller från förskolan då vi lyssnar på musik hon gillar: Jag är en astronaut, Lille Katt, Yaeger, Ananas, Grannen Måns. Hon älskar att titta på Lisebergsshower på Youtube. Hon är duktig med att cykla med sin hjälm. I helgen hos Mia & Magnus vågade hon bada med puffar. Innan har hon hållt sig vid kanten & inte vågat släppa. Hon var så stolt & glad. På förskolan hoppar hon hage & leker café. På morgonen vill hon ta med en sak & visa eller packa ner saker i sin väska. På eftermiddagarna ska hon alltid ropa hejdå till sina pedagoger, så gulligt "Hejdå Marie" eller vem det nu är. Hon vill vara en stor tjej. Helst inte ha barnstol i bilen (om hon hade fått välja). Hon älskar att veva ner rutan och känna vinden in genom rutan.

Utmaningarna är att hon blivit mer bestämd, känslig & hon kan välja att bara sura. Säger man till krävs det inte mycket innan hon börjar gråta. Mycket känslor. Det krävs lite lirkande. Samma sak om hon blir osäker så blir hon arg på en annan. Det går alltid att prata & resonera med henne efteråt, men i stunden är det inte alltid kul. En medvetenhet har också kommit vilket gör hon är mer "rädd" för grejer nu mer än innan då ho bara körde. Och från ingenstans har lämningarna blivit jobbiga, kommit senaste två veckorna. Framförallt om jag lämnar, då Matthias mest lämnar känns det som hennes tryggaste rutin. Och att hon är mer mammaig. Tror hon är inne i en lite känsligare fas & medvetandet ökar hela tiden. Har ju varit så himla enkelt innan så klart man inte alltid kan räkna med det.

Fin eftermiddag/kväll efter att vi kollat på huset