En stor del av senaste månaden har varit fokus på förskolan. Första veckan när Matthias var med gick toppen. Andra veckan när Matthias började gå kortare stunder men som man sedan stretchade gick också bra. Vi fick hämta henne lite tidigare på fredagen andra veckan då hon hade stått vid dörren. Tredje veckan blev hon förkyld så vi fick vara hemma några dagar, samma vecka fyra. Detta gjorde att man tog ett steg tillbaka. Och när hon kom tillbaka gick det upp och ner. Att säga hejdå hatar Blue, då får hon panik. Så fort det kom en förälder och lämnade ett barn eller hämtade så blev hon ledsen dessa veckor. Dom här dagarna var rätt tuffa för man kunde inte slappna av på jobbet för om förskolan skulle ringa eller bara vetskapen att Blue hade det upp och ner. Matthias har mest lämnat, sen har jag hämtat. Och två eftermiddagar under vecka tre och fyra så fick hon utbrott jag aldrig sett förut, svinjobbigt. Måste vara en stark reaktion på allt nytt. Plus på det tror jag att hon var hård i magen, kanske också på grund av stor förändring. Men jobbiga dagar och vi fick till och med åka till akuten då hon hade utbrott en tidig morgon och vi visste inte vad vi skulle göra.

 

Men, vecka fem blev äntligen första veckan hon kunde gå på förskolan utan förkylning och avbrott. Nu är vi inne i vecka sex och det har faktiskt gått väldigt bra, allt förutom lämning. Hon blir såå ledsen när man säger hejdå, tror det kommer att ta ett tag till den dagen då hon inte gråter, det känns så iaf. Men det viktiga är att det går över efter en minut och sen säger pedagogerna att hon är glad om dagarna, äter och sover bra, och gillar att leka med dom större barnen när dom är ute. Skönt att höra att dom har uppmärksammat på vad Blue gillar :) Jag tycker barnen & föräldrarna verkar superbra. En pedagod ska sluta som har jobbat där i 8 år, och ska jag vara ärlig har jag svårt för henne. Den andra är supermysig, hon har något moderligt över sig och vad jag sett verkar det vara hon som barnen vill ha mys med. Det ska börja en ny och hon verkar superbra. Sen dom pedagogerna som inte har just Blue's grupp men som alltid är med på frukosten och ute vid lek, dom gillar jag starkt. Det är svårt att veta vad man ska förvänta sig av en inskolning som förstagångsförälder. Det gick superbra till en början, sen var det en backlash, och sen har det stabiliserat sig. Så är väl livet och kommer vara antar jag :) Men som helhet får vi verkligen känna att det gått bra! Det allra allra mysigaste är när man hämtar henne och ser henne på avstånd när hon leker på utegården, då får man verkligen aha-känslan "shit jag är förälder och där är mitt barn, MITT barn", pirrigaste känslan. Och att sen mötas av ett leende och att få ta upp henne i famnen, magi!

 

Efter att hon börjat förskolan så drömde hon till en början mer drömmar. Sen tycker jag att det är färre nätter hon kan sova i sin säng hela natten, hon kommer gärna över. Behöver mycket närhet. Och senaste veckorna omg, vaknat redan vid 5 & aldrig hänt innan!! Som tur är somnar jag runt 10 så får ändå timmar med sömn. Men denna nya rutin hopas jag inte håller i sig länge, men man vågar knappt hoppas. 

 

Nattningarna är inga konstigheter alls just nu. Hon blir trött, vi tar med en flaska från köket, snuttis i handen, vinkar godnatt till dom/den som inte ska natta henne, man lägger henne på vår säng, dricker flaskan, lägger över henne till sin säng och inom 10 minuter brukar hon att sova. Hon är supertrött klockan 19 så inte konstigt hon vaknar tidigt, men man önskar man kunde hitta en lösning så att hon sover längre på helgen. Halv sju hade ju varit magi bara det!

 

Hon är galen i yoghurt! Och tycker hon är hungrig hela tiden, också något nytt. Men yoghurten, man får säga stop annars drar hon i sig en liter. Havrefras är också gott. Sen vad vi hört så äter hon bra på förskolan där dom får riktigt bra mat.

 

Annat
Vi har bytt tillbaka till vanlig blöja. Mest för att det ska vara enkelt för pedagogerna. Sen tycker jag att Blue verkar störa sig mer och mer på blöjan, hon går och drar. Så får se om vi kanske ska sätta igång med potträning så småningom. 

 

 

 

Första tiden var hon på galet dåligt humör, men har nog som sagt att göra med förändringen. Sen för två veckor sedan när Frans kom blev hon poff sååå mysigt och bra humör och har varit sen dess. Så nöjd, så glad, så utforskande, så rolig och så mysig. Imorgon kommer Frans igen & hoppas det goa humöret håller i sig, för då är hon så jävla härlig. Leksaker känner jag verkligen ör överflödigt, klart hon bygger torn, bankar på instrument osv kortare stunder, men annars är det fullt fokus på att stänga/öppna dörrar, ta på sig Matthias mössor, kolla i väskor, "smörja" in sig, borsta tänderna.... hon har fullt upp att upptäcka så att säga. Vi pussas och gosar och det älskar vi alla här hemma. I lekparker älskar hon rutchkanan, att gunga och att klättra. Hon gillar också Bolibompa väldigt mycker när hon kan dansa till. Det blir spännande att se vad som utvecklas kommande halvår.  ♡