Den här bönan började förskolan för en vecka sen och det känns såååå skönt att vi går in i ett nytt kapitel. I måndags träffades föräldrarna och det var lite pust på den, alla kändes som trevliga & speciellt ett annat par, dom jobbar i samma bransch och är i ungefär samma åldrar & allmänt sköna. Deras dotter Elle har kört samma inskolningsdagar som Blue. Det mest komiska är att det bara börjar tjejer i hennes grupp. Kommer vara ett riktigt girlcrew.

 

Första dagen för Blue var förra tisdagen och Matthias är den som kör inskolningen. Klockan nio var dom på plats & skulle stanna tills klockan elva. Det hade gått ok men Blue var vääldigt trött och lite grinig då hon brukar sova vid tio. Vi har inte strängt övat på en vila per dag utan tänkt att vi tar det vid inskolningen. Dag två gick bättre, Blue lekte och stannade på lunch. Dag tre (torsdags) så var det dags att stanna på vila. Vi trodde inte att hon skulle sova men jovisst, hon somnade så gott på madrassen bland dom andra. Jag som inte är där är sjukt nyfiken & hade bara velat ha en dold kamera. Men kände mig varm i magen när jag fick sms om att hon somnat. Även fjärde och sista dagen av första veckan (fredagen) gick bra och då somnade Blue enbart av att Matthias la ner henne, la täcke och gick ut. Hon var på väg att vakna till men då gick pedagogen fram & så somnade hon om. Matthias säger att Blue är den som rör på sig mest, hon hörs mest i form av att hon pratar och skrattar och att hon är sämst på att ta nej. Men hon är också den som sträcker sig efter pedagogerna och har velat sitta i deras knä. Det fina är också att hon & Elle kramades i fredags. Att Matthias kör inskolningen känns superbra både för honom, för mig, och även för Blue och personalen skulle jag tro. Dom sa att det oftast blir lättare när pappan gör inskolningen. Det har även varit väldigt mysig energi senaste veckan. Mot Matthias har Blue blivit mer gosig. Att han är hennes trygga punkt på förskolan har stärkt deras band. Samma sak som jag & Blue haft egna kvällar och dagar och då har det gått galant och man har verkligen haft kvalitetstid och mysigt och kul ihop. Idag på hennes 17-månadersdag var det dags att säga hejdå. Matthias gick dit med henne & var med på samlingen. Han sa sen hejdå & var borta några timmar, och det hade gått kanon. Så skönt! Imorgon blir det att Matthias är borta och hon ska vila själv för första gången. Nu är det egentligen att hon är själv där hela tiden bara att man ökar tiden hela tiden. Fortsätter allt bra så ska hon köra fulltid från och med måndag. Vi ska i möjligaste mån se till att hämta henne runt 15-15:30 på vardagarna. 

 

Hon växer på! Känns som att hon är stor för sin ålder, inte tjock, men lång & rejäl Matthias säger att hon lätt är störst av alla på förskolan. När de andra tar i för att lyfta en gåvagn över tröskeln så bär Blue den över huvudet. Vi får se vart detta tar vägen om det blir världens längsta unge. Ska bli intressant att se på 18-månaderskontrollen vart hon ligger på kurvan. Håret är lite samma som innan, jag längtar tills vi kan sätta upp allt hår i en bulle.

 

Vi kände att det var dags för en annan vagn. Vi har varit nöjda med vår Stokke, men ville nu ha något smidigare. Så vi har slagit till på en Babyjogger City Elite, och känner oss så nöjda. Den är rejäl och känns verkligen kvalité. Blue trivs i den och vi likaså, toppenvagn!

 

Syskon

Hon och Frans har en riktigt fin relation och verkligen en syskonrelation nu. Det kan skrikas till ordentligt när dom är själva och dom kan bli riktigt sura på varandra. Men dom har också svinroligt och Blue garvar halvt ihjäl sig med honom. Han är hennes absolut största idol det märks. 

 

Sommaren har varit rätt prövande men nu tar vi nya tag och vi fokuserar på det roliga. Rent motoriskt är hon som alltid i full fart och har koll på läget. Nu när hon börjar förskolan har vi en förhoppning att pratet tar form. Annars märker man varje vecka hur mycket mer hon förstår av det man säger, det är coolt. Hon kan vara så jäkla busig och titta på en med en rolig blick som gör att man inte inte kan fnissa. Samma sak försöker hon leka med att spänna argrynkan & titta argt på en, även då skrattar man, och hon likaså efter ett tag. Hon förstår skämt och att jaga henne är nog på topplistan. Då behöver man aldrig sluta om hon skulle bestämma. Bada går bra igen som tur är. Hon vill gärna torka av bord och hjälpa till. Hålla nycklarna. Knacka på dörrar. Hon sägger väldigt ofta TITTA och DÄR. Vi kör house i bilen & då vevar hon med armarna, älskart! Speciellt remixen av "Är det kärlek du behöver". Hon har lärt sig att öppna dörrar & når upp så det får man ha koll på. Samma sak med spisen nu når hon & fattar hur man gör med knappar, så vi har köpt spisskydd. Det är väldigt gulligt för när hon ska nattas tar hon en i handen & vinkar hejdå till den som inte nattar. Hon gillar verkligen att dansa och att interagera. 

 

Är hon i dåligt mode, är det på riktigt svinjobbigt att ha med henne. Exempelvis matbutiken kan gå jättebra men det kan också vara ett riktigt humör, då är man svettig efter. Så tips från coachen är att kan man så skippa att ta med barn i butik då allt ska pillas på & man måste säga nej. Samma som vi märkt nu i somras på Öland och lite andra ställen, är hon inte i mode blir det en utmaning att vara iväg. Men vi har märkt att oftast blir hon sån om det är mycket folk. Dock har det blivit bättre senaste veckan. Stor del av frustrationen är kommunikationen, hoppas hon kan kommunicera mer snart. Hon har också börjat med när vi går i trapphuset att hon ska stanna en våning ner. Hon kan bara välja att stanna och sluta gå med. Hon testar och ser om vi hämtar henne. Det är absolut inte alltid att hon är sur ibland känns det mer som en lek för henne, men det är en ny grej.

 

Något som gör mig toookig är att leta efter grejer, Vi försöker hålla det viktiga där Blue inte kan nå men ibland sker det ändå. Två gånger har mina hemnycklar försvunnit, letat som en tok. Sen har dom kommit fram efter max en vecka. Lånenycklarna var borta tills nyss men är nu funna, skönt! 

 

Det allra bästa är fortfarande att se buset och lyckan i blicken, när hon dansar, när man ligger i sängen på kvällen innan nattning och bara tittar på varandra och flinar, se hur hon "pratar" med roliga miner, hur hon tittar i böcker och sjunger, hur hon pekar och säger TITTA och att hon är mer mysig är någonsin. Vi får se vart vi är om en månad då hon gått på förskolan några veckor.